Lyxmat och bokskog
Ville passade på att öva fina miner medans vi väntade på maten
Efter maten, glassen och en noga granskning av alla båtar åkte vi en sväng till Surö bokskog där Ville och Måns tog sig ett dopp i sjön tills solen gick ned.
Schaktmassor från nya ligghallen
Den senaste veckan har vi kört jordmassor från platsen där nya ligghallen ska stå
Ville och Måns roar sig som vanligt på eget sätt.....
Stortvätt i mjölkrummet, sen passade vi på att åka till Sjötorp och gå på finrestaurang när vi bara hade två troll hemma (de andra två är på semester på varsitt håll)
Vattentransport
Kent och Ville kör vatten till hästarna.
Kent är superduktig, fyller vatten själv, lastar och fyller i hos hästarna i hagen längre upp mot vägen.
Bästisar på bryggan
Max och Zarro fiskar i solnedgången hos mormor
Björken
Jo nu skulle han dö....på riktigt. Kändes lite vemodigt men ingen återvändo stod att se när väl beslutet var taget. Han var ju ändå sjuk och döden var oundviklig, han hade dessutom hotat min gräsklippare till livet ett par år tidigare och jag kände rädsla inför vad han kunde tänkas ta sig till med mitt hus.
...man kan även använda den gamla hederliga sågen!
....men en traktorgrävare är bra till mycket!
Vi tränar hemma hos Eva
Zarro och jag i fållan, är det halvsyrran Yebban eller mamma Wella utanför?
Renate och jag beger oss numera tillsammans med Zarro och Yang och för det mesta också ett gäng ungar flera gånger i veckan hem till Eva i Myrhult som med oändligt tålamod nöter in vallningens a och o i våra skallar. Men framsteg görs och stolta hundar och deras ägare lämnar platsen var gång med sikte på nästa. Det är så jättekul och det är framförallt så härligt att se sin hund i arbete och den glädje han känner över att få göra nytta.
Eva inne i fållan med Yang, Max och Hugo kollar med spänning på vad som händer. Meta och Yonna till vänster.
Zarro och jag
Visst kan Johanna allting!
Har just grejat med en massa papper, som är det absolut tråkigaste jag vet. Det är en av de saker som jag utan att blinka skulle tacka nej till om jag fick den möjligheten. De förföljer mig natt och dag, är det inte något jag ligger efter med så är det rädslan över att jag gjort något fel eller missat något viktigt.
Men egentligen undrar jag VAD det är som gör att jag avskyr papper så mycket? Kan vara för att man måste sitta still när man håller på med dem, nja det förenklar ju iallafall och jag råkar ju höra till sorten som hellre öser två ton fårtalle än sitter vid ett skrivbord. Kan också vara just känslan av otillräcklighet jag upplever när jag håller på med papper, jag kan bara inte hur jag än anstränger mig, blir aldrig ett snille på den biten. Har lärt mig att klara mig hjälpligt med det jag bara måste kunna men sen verkar det vara stopp.
Däremot måste jag skryta med att jag är en fena på svenska språket som jag dessutom råkar tycka är himla kul och spännande. Hur man använder språket och hur man kan använda det, tal, skrift och uttryck, stavning och grammatik har alltid fascinerat mig. Dåligt språk får mig alltid att må lite dåligt, jag har det lite jobbigt med människor som använder det på fel sätt, inte sagt att jag är bäst på det bara för det och då ber jag verkligen om ursäkt för "mitt dåliga språk".
Att min hjärna inte går på alla cylindrar just nu känns därför lite extra jobbigt, jag glömmer, vet inte vad jag säger, ibland inte vad jag gör eller vad jag har gjort (definitivt inte vad jag ska göra). Lovar att fixa en massa saker men kommer bara ihåg en bråkdel utav dem och gör en massa människor besvikna.
Men allra värst är nog iallafall min fantasi, den ställer nog till med mest saker i mitt liv.
Den har alltid varit en tillgång, ja iallafall nästan jämt men just nu är den en läskig mardröm som jagar mig dygnet runt. För mig räcker det att titta på en fjäril i närbild för att jag ska ha manuset till en skräckfilm färdigt i huvudet.
När jag kör traktorn, speciellt när jag gör saker som kräver lite mindre av min koncentration t.e.x pressar bal så sitter jag och dagdrömmer om allt fan och hans moster så tillslut vet jag inte om jag sitter och backar eller kör framåt, nätade jag balen eller släppte jag ut skiten ändå? Men konstigt nog så blir det aldrig (hittils) fel någonstans, det kanske är som det här med att lära sig att cykla, det sitter i ryggmärgen....ja då blir han väl glad min man att han lyckats lära en korkad stadstjej nåt vettigt....Nej det där är väl faktiskt inte sant för i år har jag bestämt mig för att jag ska klara allt...jojjomen och hittils har jag inte misslyckats med nåt :)
Jag ska återta kontrollen över min fantasi, och vända den åter till en tillgång i livets svåra hörn...eller nej på livets svåra resa....väg.....
Jag kan allting...........fast det förstås, inte papper :)
Sov natt...eller nej God natt och sov gott jag menar....menar jag.
Måndag...
...då spyr jag, när jag inte sover......magsjuk!
Och missar vallningen hos Eva så bilderna är från förra gången!
Söndag...
Tog en morgonpromenad med Zarrolainen i det vackra vädret. Turen gick ner till Skogviken och när vi återvände hem efter 1 1/2 timme så låg alla fortfarande och sov så jag gjorde en frukost a´la Johanna och var riktigt huslig och duktig med fräscha nyplockade blommor och allt...det var ju för övrigt det enda som var fräscht i mitt hus just då....och nu!
Sen körde vi igång och pressade ensilage resten av dagen för att sedan ägna kvällen åt gummibåtsrodd tillsammans med Linda och en hög av hennes ungar. Vi höll till nere i Skogviken där det hoppsan visst verkade vara en liten visning av "lugna enskilda läget med egen brygga". Stackars danskar (?) som åkt så långt och möts av ett gäng galningar med traktor och en gammal skramlande balvagn och grälla fula uppblåsbara gummibåtar bärandes av ett gäng skränande ungar och deras ännu mera högljudda föräldrar.....bahaha!
Zarro tycker ibland att matte är alldeles för långsam
Skogviken tidig morgon
Min frukost
Benno byter nätrulle i pressen
Linda och Melvin (som tar det säkra före det osäkra, smart grabb!) susandes förbi Stina-Maja gärdet i balvagnen
Måns och Melvin på båttur
Lördag...
Hugo, Max och Elias
Därefter gick vi på restaurang med nästan hela grabbgänget (Kent var hos Simon och rodde eka och fiskade), det var ju en upplevelse som alltid....tyckte nog restaurangägaren också....
Kan inte alls förstå varför grannen alltid skrattar när man pratar om att gå ut och äta med barnen ???
På kvällen var vi bjudna till Ekelund på god smörgåstårta och blåbärspaj (måste skriva så för det var ingen av gästerna som var väluppfostrade nog att säga det....men det var faktsikt jättegott på riktigt). Vi firade Claes riktiga 40 årsdag, jag red och resten av gänget cyklade. Min gamle trotjänare Pocker och jag vann loppet för vi travade nästan hela vägen. Hemfärden gick vid midnatt och jag hade nackspärr efter Åserudsrakan då jag inte kunde låta bli att lyckligt leende titta upp mellan trädtopparna till ljudet av klapprande hovar.
Torsdag, fredag...
......var "jag" på ridläger i Brattsand och kollade på tjejerna när de red, speciellt Stina som har min Hildis. Det var jättekul att se hur mycket både Stina och Hilda har utvecklats. Bravo Stina!
...Villeman....bilden talar för sig själv, vad ska du bli när du blir stor?
Vore ju härligt om någon fick mammas hästgener :)
