J0GU

Ungefär ganska dead känns min brain. Ho...hoooo...näe tomt där da!
Skulle jag rapportera så skulle jag få göra femton inlägg p.g.a utrymmesskäl så jag rapporterar bara lite kortfattat, tar go´bitera så att säje!
Hmmm...godbitar...eller nej vi gör om, jag drar lite av det senaste bara. Om nån undrar så brukar jag använda min blogg som en minnesupdate för my self. Jaha och vad an denna engelska? Jag brukar använda min blogg som en minnesdagbok eftersom min skalle inte riktigt hänger med och för de som vill veta så har visst detta fenomen en diagnostisk förklaring också. Jag har ju varit lite trött ("lite") på sista tiden (året), och väldigt irriterande är det att man aldrig kan komma ihåg en enda jäkla grej och jag tänkte lite som så att jag kanske har nån sån där järnbrist (hj?) eller nåt i den stilen (fick idén när jag träffade en gammal kompis som hade haft anemi, hm....järnbrist (minnesförlust?), eller jaja vad det nu heter, lite pills så var hon som ny igen). Jag fick en läkartid på obestämda grunder, han klämde på min hals, min mage, tittade mig djupt i ögonen och lika djupt i öronen, petade i halsen, kände på min hud, nöp mig i armarna och benen, lyssnade på hela mig i ett stetoskop, tog prover på sköldkörteln, mangim och blahij, järn och selen (kanske inte men allt annat iallafall). Nej, det är inget fel på mig, jag är frisk som en nötkärna som svenskarna säger.
I min kropp.
Inte i mitt huvud.
Ledsen tjejen men vill du ha något kvar i skallen så funderar du nu medans du kan på vad du ska göra åt saken (nja han är ju en belevad man denna doktor och uttrycker sig ju lite vackrare men andemeningen var dock den samma). Jag minns inget för jag har för mycket att minnas (!) Min hjärna säger stopp men eftersom jag inte har tillräckligt stora öron för att höra det så attackerar det min kropp istället (!).
Jag är faktiskt inte dum, även om man nu kanske kan tro det så måste jag ändå bestämt försvara mig och säga att problemet är att även om jag kanske fattar lite grann så är det just så att jag inte riktigt vet hur.
Men nu vill jag ju inte alls oroa någon med dettta, kan ju bjuda lite på nåt kul som hände inte mig men som kanske är kul för någon annan. Jo det hände mig alltså.

Våran lagårdskulle är ganska stor och det går in ett  och annat ton hö där och när vi fyller den på sommaren så stänger vi luckan ner till foderbordet genom att bygga upp en lång strut med "kragar" och sen lägga på ett "lock".  När vi börjar fodra på hösten så tar vi första lagret genom en lucka i änden på skullen och när vi sen arbetat oss ner till "locket" så tar vi bort det och börjar ösa ner där. Nu har vi precis för några veckor sen kommit dit och börjat ösa ner i mitten på foderbordet. Om man står där uppe (med alla kragar på) så är det väl kanske 5-6 meter ner till foderbordet, och det kan ju en idiot räkna ut att man inte vill dyka ner där på betongen. Jag gick där och petade ner hö och kände hela tiden med gaffeln vart jag hade kanten på kragen eftersom den inte syntes under höet, helt plötsligt far jag bara ner helt handlöst *pjoff*. Hinner tänka (då jäklar är hjärnan snabb i alla fall) hur kunde jag ramla ner, jag kände ju kanten? Kommer jag bryta benen och hur gör vi då? Sen satt jag rätt fast med högaffeln rätt upp mot näsan som en gris. Jaha? Hörde att Benno hade traktorn igång så ropa var ju mindre idé, barnen var inne hos farmor och katten skiter väl i mig! Satt där och hade det faktiskt riktigt trevligt ett tag, kroppen var i total vila och det ska visst vara bra. Lyckades peta upp gaffeln och mojsa hålet lite större och sen ålade jag mig på nåt helt fantastiskt sätt upp så jag fick tag i kanten på kragen och tog spjärn mot den och "klättrade" upp. Jag hade ramlat ner i ett hålrum som blivit mellan kragarna och höet, hade varit fint för en liten miniman att ramla ner i, livet på landet är mycket, också farligt! Men det såg nog rätt kul ut när det bara stack upp en hårtuss och en gaffel i höet.
Annars har jag mest kört bal, bal, bal, bal, bajs och bal och öst ner lite hö då fårståss (kul!....förståss), hunnit åka pulka i Sättrabacken med två barn + mormor (den tredje låg döende i halsfluss), varit till lek och buslandet med barnen och några kompisar, klämt in ett par möten, blajjat med papper (aRg*bl*G*br*!*irgO*¤*¤¤flARgB**¤¤)  och gått på bio med min man (!) Män som hatar kvinnorpremiären, barnvakt (TACK Tove och Claes), andra bänkraden , nackspärr och stor popcorn, hääärligt! Den måste alla se tycker jag, man blir inte besviken även om man läst böckerna, lovar!
Nu  tror jag inte att jag får skriva mer för blogg.se för då tycker de att jag ska göra ett nytt inlägg och det vore larvigt tycker jag. Dessutom ska min hjärna vila (plockar ut den för några veckor och kör den till nåt ödehus i Norrland, mig kommer ni ändå inte att märka någon skillnad på)

nattonattnattinatt!