J0GU

Dagen tisdag bestämde vi min man och jag skulle bli en "barnens dag" nu under denna "lugna" period, ledigt från dagis och lite mer tid med mamman och pappan. Denna lediga för barnen dag innebär tyvärr ändå en jobba för mamman och pappan dag vilket i princip då innebär att barnen får vara med mamman och pappan och jobba istället för att vara på dagis. Ibland kul - ibland inte!
Idag har det varit stora skitbrunnstömmardagen här på bygda, enormt spännande tyckte Måns och Ville som aktivt deltog när skittömmarOve var i Medskagen för att tömma. Mamman och pappan körde ensilage respektive strödde ligghall men anslöt sedan även de till skittömning där barnen tillsammans med lekfarbrorn Ove uppfunnit en mycket roligt  lek som i det stora hela gick ut på att stoppa in allt som fanns i form av löv, pinnar och diverse i skitsugarslangen med supersug. Det hela slutade med att hela Måns arm och lite till sögs in i supersugslangen, alla vet vad som tidigare sugits in i denna slang och då syftar jag inte på löv och pinnar. Måns har badat!

Jaha, här sitter jag i sandlådan på tio hjul med släp. Har länge funderat på vilket yrke som är behäftat med de största problemen. Att vara advokat kan ju inte vara så himla lätt alla gånger, fast det förståss, världen är ju full av samvetslösa människor och de måste ju ha ett jobb de med. Och sen kan man ju faktiskt vara en sån advokat som väljer vem man ska försvara och bara tar de där faktiskt helt uppenbart oskyldiga små människorna. Att vara lärare är ju säkerligen heller ingen dans på rosor, man har ett enormt ansvar, stora krav på sin personlighet, vad man säger, vad man gör, hur man beter sig . Man måste leva med vetskapen om att man påverkar många människors liv. Och sen ska man mitt i det också vara en egen person. Personlighetsstörning? Men jag skulle nog klara det, J så en helt omöjlig uppgift må det icke vara. Telefonförsäljare - jippie! Har dock inte jättemycket till övers för dessa små *.....*......* människor som tränger sig in oönskade i en stackars vanlig människas vardag, ja just därför! Vem vill vara den typen? Kock i storkök, gärna skolmatsal, fy F vilket ständigt dåligt samvete i alla fall om man är kock i någon kommun med dålig ekonomi eller bara förresten en stad full av inkompetenta politiker (någon stad man då kan komma att tänka på?) Läkare? Nej......EU-kontrollant, ja...nu börjar det brännas men nej......

Nu funderar jag på detta med statens intervention i spannmålet i Sverige. När det fanns för mycket spannmål för några år sedan så köpte staten in spannmål som man lade upp i stora lager på silosar runt om i landet, så kallat interventionsspannmål. Det vet jag eftersom Benno körde en hel del sådant den gången. De låg och sträckkörde ut till en gammal nedlagd silo ute på Djurön som jordbruksverket hyr. Hur det kunde finnas för mycket spannmål låter ju för mig lite konstigt eftersom vi har svält i världen, men man ska ju inte förstå allt så är det ju bara. Och nu har jag kommit på, eller inte kommit på nu precis men jag är ju ganska naiv och litar alltid blint på alla människor och kräk runt om kring och det här är liksom bara en av alla dessa saker. Men i alla fall så har jag hela tiden (inte för att jag legat sömnlös över detta precis) trott att Staten gör så för att vara snäll mot alla stackars bönder i Sverige, att pappa Staten tar hand om "oss". Nej nej nej fel....lögn! I Sverige får ingen människa bli rik och framför allt inte bönder (har en liten teori om detta också) så Staten gör alltså så här: Bunkrar lager och köper massor när världsmarknadspriset är lågt, och sen när det stiger så häver de ut sitt spannmål på marknaden och sänker därmed priserna för att bönderna inte ska få för mycket betalt för sitt spannmål. Nu kan det ju vara så också att det ligger något helt annat bakom också som inte en välbärgad statsflicka (högst ironiskt hoppas jag ni fattar) som jag, inte förstår typ att Tabita ensamståendeförortsmamma som inte har råd att betala 1,25 mer för sin skogaholmslimpa kommer ha att välja på att antingen bli vräkt från sin 2:a på Skranta eller låta sina barn svälta. Och jag vill inte för allt i världen vara den som skor sig på andra, nej då svälter jag ju hellre själv förstår ni väl? För det är ju så att antingen så kan bönderna få betalt för sitt arbete eller så får Sverige betala ut högre socialbidrag eller? Nej det är nog inte riktigt så enkelt kanske men att bönderna alltid ska tillhöra den sektorn där man statligt och även från andra håll styr väldigt mycket för att sänka istället för att höja gör mig inte alls förvånad, för jag förstår faktiskt (vi har oftast så många fler ben att stå på så det gör inget om de kapar några...ingen märker något ändå) men det gör mig väldigt arg och speciellt arg blir jag ....jävligt arg måste jag förresten skriva när de får media att vinkla det som om Sverige eller EU snarare vräker in bidrag i var bondes hem och att det är bönderna som funkar som några jäkla slags ekonomiparasiter. Fan vad arg jag är nu......det bubblar i öronen. Finns det någon.....NÅGON som skulle klara sig så bra och vara så självständig som den svenska bonden om han (ha överseende kära feminist) bara fick betalt för sitt jobb och sin produkt. Sug på den du.......HA!

Oj vad arg jag kan bli! Och det är nyttigt tror jag för den psykiska delen av mig att bli lite sådär lagom jätteförbannad ibland och sen som nu se mysiga små hus svischa förbi utanför fönstret (i verkligheten är det ju jag som svischar förbi dem eftersom jag förflyttas i en lastbil). Det blir liksom som en balans i livet då ser ni *SGS

* = SeriöstGapSkratt

Ungefär ganska dead känns min brain. Ho...hoooo...näe tomt där da!
Skulle jag rapportera så skulle jag få göra femton inlägg p.g.a utrymmesskäl så jag rapporterar bara lite kortfattat, tar go´bitera så att säje!
Hmmm...godbitar...eller nej vi gör om, jag drar lite av det senaste bara. Om nån undrar så brukar jag använda min blogg som en minnesupdate för my self. Jaha och vad an denna engelska? Jag brukar använda min blogg som en minnesdagbok eftersom min skalle inte riktigt hänger med och för de som vill veta så har visst detta fenomen en diagnostisk förklaring också. Jag har ju varit lite trött ("lite") på sista tiden (året), och väldigt irriterande är det att man aldrig kan komma ihåg en enda jäkla grej och jag tänkte lite som så att jag kanske har nån sån där järnbrist (hj?) eller nåt i den stilen (fick idén när jag träffade en gammal kompis som hade haft anemi, hm....järnbrist (minnesförlust?), eller jaja vad det nu heter, lite pills så var hon som ny igen). Jag fick en läkartid på obestämda grunder, han klämde på min hals, min mage, tittade mig djupt i ögonen och lika djupt i öronen, petade i halsen, kände på min hud, nöp mig i armarna och benen, lyssnade på hela mig i ett stetoskop, tog prover på sköldkörteln, mangim och blahij, järn och selen (kanske inte men allt annat iallafall). Nej, det är inget fel på mig, jag är frisk som en nötkärna som svenskarna säger.
I min kropp.
Inte i mitt huvud.
Ledsen tjejen men vill du ha något kvar i skallen så funderar du nu medans du kan på vad du ska göra åt saken (nja han är ju en belevad man denna doktor och uttrycker sig ju lite vackrare men andemeningen var dock den samma). Jag minns inget för jag har för mycket att minnas (!) Min hjärna säger stopp men eftersom jag inte har tillräckligt stora öron för att höra det så attackerar det min kropp istället (!).
Jag är faktiskt inte dum, även om man nu kanske kan tro det så måste jag ändå bestämt försvara mig och säga att problemet är att även om jag kanske fattar lite grann så är det just så att jag inte riktigt vet hur.
Men nu vill jag ju inte alls oroa någon med dettta, kan ju bjuda lite på nåt kul som hände inte mig men som kanske är kul för någon annan. Jo det hände mig alltså.

Våran lagårdskulle är ganska stor och det går in ett  och annat ton hö där och när vi fyller den på sommaren så stänger vi luckan ner till foderbordet genom att bygga upp en lång strut med "kragar" och sen lägga på ett "lock".  När vi börjar fodra på hösten så tar vi första lagret genom en lucka i änden på skullen och när vi sen arbetat oss ner till "locket" så tar vi bort det och börjar ösa ner där. Nu har vi precis för några veckor sen kommit dit och börjat ösa ner i mitten på foderbordet. Om man står där uppe (med alla kragar på) så är det väl kanske 5-6 meter ner till foderbordet, och det kan ju en idiot räkna ut att man inte vill dyka ner där på betongen. Jag gick där och petade ner hö och kände hela tiden med gaffeln vart jag hade kanten på kragen eftersom den inte syntes under höet, helt plötsligt far jag bara ner helt handlöst *pjoff*. Hinner tänka (då jäklar är hjärnan snabb i alla fall) hur kunde jag ramla ner, jag kände ju kanten? Kommer jag bryta benen och hur gör vi då? Sen satt jag rätt fast med högaffeln rätt upp mot näsan som en gris. Jaha? Hörde att Benno hade traktorn igång så ropa var ju mindre idé, barnen var inne hos farmor och katten skiter väl i mig! Satt där och hade det faktiskt riktigt trevligt ett tag, kroppen var i total vila och det ska visst vara bra. Lyckades peta upp gaffeln och mojsa hålet lite större och sen ålade jag mig på nåt helt fantastiskt sätt upp så jag fick tag i kanten på kragen och tog spjärn mot den och "klättrade" upp. Jag hade ramlat ner i ett hålrum som blivit mellan kragarna och höet, hade varit fint för en liten miniman att ramla ner i, livet på landet är mycket, också farligt! Men det såg nog rätt kul ut när det bara stack upp en hårtuss och en gaffel i höet.
Annars har jag mest kört bal, bal, bal, bal, bajs och bal och öst ner lite hö då fårståss (kul!....förståss), hunnit åka pulka i Sättrabacken med två barn + mormor (den tredje låg döende i halsfluss), varit till lek och buslandet med barnen och några kompisar, klämt in ett par möten, blajjat med papper (aRg*bl*G*br*!*irgO*¤*¤¤flARgB**¤¤)  och gått på bio med min man (!) Män som hatar kvinnorpremiären, barnvakt (TACK Tove och Claes), andra bänkraden , nackspärr och stor popcorn, hääärligt! Den måste alla se tycker jag, man blir inte besviken även om man läst böckerna, lovar!
Nu  tror jag inte att jag får skriva mer för blogg.se för då tycker de att jag ska göra ett nytt inlägg och det vore larvigt tycker jag. Dessutom ska min hjärna vila (plockar ut den för några veckor och kör den till nåt ödehus i Norrland, mig kommer ni ändå inte att märka någon skillnad på)

nattonattnattinatt!

När en lastbilschaffis stannar för rött glider en liten Nissan Micra upp jämsides...
Ur Micran hoppar en blondin som springer runt till lastbilens förardörr och knackar på.
Lastbilschaffisen vevar ner rutan och blondinen säger:
- Hej, jag heter Linda och din last håller på att läcka ut!

Lastbilschaffisen struntar fullständigt i blondinen, men när han stannar vid nästa rödljus glider Micran upp jämsides igen. Blondinen hoppar ur, springer runt och knackar på förardörren.
Lastbilschaffisen vevar ner fönstret och blondinen utbrister igen:
- Hej, jag heter Linda och din last håller på att läcka ut!

Lastbilschaffisen skakar på huvet och fortsätter nedför gatan. Vid det tredje rödljus-stoppet händer samma sak igen...Andfådd hoppar blondinen ur Micran, springer runt och knackar på fönstret på förardörren.
Lastbilschaffisen vevar ner fönstret och blondinen säger på nytt:
- Hej, jag heter Linda och jag sa att din last håller på att läcka ut!

När det blir grönt drar lastbilschaffisen på och hinner fram till nästa rödljus i god tid innan Micran.Den här gången hoppar lastbilschaffisen ur och skyndar iväg att möta Micran. Han knackar på fönstret till förardörren och när blondinen vevar ned rutan säger han:
- Hej, jag heter Bosse, det är mitten av januari och jag kör saltbilen!

En bonde var på en internationell konferens om livsmedelspolitik. Konferensens syfte var att öka förståelsen mellan de stora ländernas bondeorganisationers olika behov. Givetvis hade alla bönder med sig sina familjer.

En morgon satt den svenske bonden, som dessutom råkade vara från Småland, tillsammans med sin fru och åt fruktost på hotellet. Då hörde han hur en engelsk bonde vid bordet bredvid frågade "Can you pass me the sugar, sugar?" Det där tyckte smålänningen var synnerligen fyndigt sagt.

Det gick inte många minuter förrän en amerikansk farmare på bredaste sydstatsdialekt utbrast till sin hustru: "Can you give me the honey, honey?".

Nu tänkte smålandsbonden att det där var ju om möjligt ännu bättre. Så han funderade på att nu måste han komma på något som var lika bra. Han tänkte ett bra tag och så sa han: "Kan du ge mig mjölken, din kossa?"

----------------------------------------------------------------------

En bonde står och passar en stor flock med får.. Då kommer det plötsligt en splitter ny SAAB 9-5 på vägen.. En kille i Broni-kostym, Gucci-skor, med Ray Ban solglasögon och en YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:

- Om jag kan räkna ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?

Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar "det är OK för mig"!

Killen tar fram en bärbar dator som han öppnar på motorhuven. Med hjälp av Nokias senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en NASA-sida på Internet. Han kontaktar ett GPS-satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan Nasa satellit vilken scannar betesområdet med en högupplösningskamera. Så öppnar han den digitala bilden i Photoshop och exporterar den till Image Processing Facillity i Hamburg. Inom några sekunder får han ett e-postsvar i retur, där står "Picture processed and data stored". Så loggar han in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Exceldokument med flera hundra avancerade formler. När detta är gjort kör han all data genom e-posten till en Xircom och på ett ögonblick får han respons. Avslutningsvis skriver han ut en 150 sidors 4-färgs rapport på sin miniatyr-hitech-HP Coulor LaserJet och kastar ett öga på den sista sidan:

- Du har exakt 1586 djur säger han.

- Det stämmer, säger bonden så du kan ta ett får. Så tittar han på när killen går runt för att välja ut ett av fåren som han jobbar hårt med att få ner i bagageluckan på bilen.

Då säger bonden "om jag kan säga exakt vad du jobbar med kan jag då få tillbaka fåret?" Killen tänker en stund på detta och säger att det är OK.

- Du är konsult, säger bonden.

- Det stämmer, säger killen! Hur kunde du veta det?

- Det var inga problem. Du kom hit utan att någon bett dig, så skulle du ha betalt för något som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt! Dessutom har du ingen aning om hur den här branschen fungerar! Så är du snäll och öppnar bagageluckan och ger tillbaka min hund.....

Det bor en ängel i mitt rum

Hon har sitt bo ovanför mitt huvud

Hon gör mig lugn

Och hon viskar till mig

allt det jag säger dig

Det bor en annan i min kropp

Hon har den vackraste av själar

Hon är kärlek och hopp

Och hon berättar för dig

hur mycket jag älskar dig

Det bor en ande vid min fot

som blåser värme över huden

Det kittlar och du såg att jag log

Och när hon andas på mig

är det för att du ska komma och värma dig

Här är jag med allt det andra

som gör en människa hel

Och jag hoppas

jag hoppas att du orkar

Och att ängeln i rummet

det är henne du ser

.......när man ska fylla i en skadeanmälan?