J0GU

Å vilka söta ungar jag har - och så sams de är :)




Observera att bilden är tagen för några veckor sedan under ett flera timmar långt strömavbrott.
Mina söta små barn var då förpassade till köket och stearinljusens fladdrande lågor där en riddarborg stod redo för gemensam lek.
Just nu så belägras mitt hus av tre illvilliga terrorister som ej vill mig väl.
Terrorist nummer ett deklarerade tidigare att han höll på att rädda världen när jag lugnt och sakligt förklarade att världen i den lilla svarta dosan kommer att finnas kvar men att nu skulle läxan göras. Dessa ord drog igång en lång rad av svåra terrordåd på Inskog.
Flertalet bomber har drabbat mitt lilla hus varav den största bestående av all min rena tvätt (ca: 8-10 maskiner) fortfarande ligger utspridd på ungefärligen 50m2 av huset.
Terrorist nummer två har provat HELA sin garderob och posat framför spegeln i diverse positioner (och hastigheter), garderoben är sig inte lik.
Terrorist nummer tre använder sig mest av psykisk terror i form av ord i diverse svordomsvarianter och i varierande ljudnivåer i kombination med böjd bakåtgång följt av pruttliknande ljud riktade mot modern och bröderna (observera terroristens ålder, 2,5 år)
Jag valde varianten "låt fienden trötta sig själva" och sökte skydd tills de värsta striderna lagt sig.  Detta brukar medföra svåra skador på hus och egendom men dagens attacker drabbade endast lös och mjuk inredning med undantag av lättare personskador (inget som inte läker sig självt) samt en tandkrämstub, en 500ml apotekets hudlotion och en flytande tvål som fick avsluta sina dagar i handfatet.
Nu ser man endast resterna av striderna i form av diverse bomdåd och tre (2 1/2) avdröpna terrorister, sött sussandes i sina sängar laddandes (ett eget ord) för att strax vakna till liv och belägra moderns och faderns säng.

Nattinatt sov trångt!

Jag brukar fundera....jo en del kan man säga, men jag brukar fundera på vad andra människor säger som gör en glad egentligen. Och vad olika vi är och vad olika saker som gör olika människor glada. Benno är faktiskt ganska duktig på att säga saker som gör en glad och det beror kanske inte bara på vad han säger utan just att han säger det eftersom han inte precis slösar med beröm och dessutom är relativt svårimpad, men han är alltid i hjärtat uppriktig....(vilket ju inte alltid uppskattas av hans medmänniskor). Men extra roligt är det ju förståss att få beröm eller en komplimang av någon helt okänd människa..........
Idag svängde lantmännens nya säljare i Alster förbi för att presentera sig och hoppade in på en fika - jättetrevligt. Och han gav mig spontant en så fin komplimang
- "där sitter det inte fast iallafall, det ser man"!
Ha! DET gör mig glad, har jag levt på hela dagen. Han kunde ha sagt att jag hade snyggaste tuttarna i hela världen (vilket kanske inte är så troligt med tanke på att jag inga har) eller att jag hade bakat jäklans goda bullar - faktiskt de godaste han någonsin ätit - hjälper inte - hade inte kunnat blivit gladare. Tack för den komplimangen, jag har sträckt lite extra på ryggen idag.
Jippie!!! Det sitter inte fast i min skalle!!!

Nya ligghallen är "klar" också, oslagbart att få se ungdjurens glädjeskutt inne i hallen och ute på plattan. För att inte tala om mina glädjeskutt över att slippa köra bal i geggan.

Grabbarna Grus tog sig en biltur på sönda´  eftermidda´









Wictor höll i sig så fingrarna var blå när Ville drog iväg över la´gårdsplan
Nu tör vi till Ullja sa Ville
Aaaa å Nanninen sa Wictor

Mamma Mu nedkom med vacker tjurkalv jämt före jul.
Pappa ovan.
Men bra geggigt och träligt har det allt varit....och är.

Julen var som julen brukar vara.....okej men mest skit. Vilar någon jävla förbannelse över mig i samband med julen. All skit, iallafall i stort händer då. Nu bloggade jag med flit så lite som möjligt innan jul eftersom jag är en så hänsynsfull och medkännande människa, jag ville inte förstöra eran jul.
Julafton var som julafton är mest....lite stressig, faktiskt lite mindre än vanligt om jag ska vara ärlig, mindre god mat, ja maten som så var väl säkert god men jag gillar inte julmat, tomten....ja han är ju kul förståss, inga barn som grät, alla glada. Måns fixade det här rätt bra den här gången förutom att han hann säga
lasersvärd!  ....JAG.......VILL.......HA.....MITT......LAAAAAASERSVÄRD.....NU!!!!! ungefär 756 gånger innan det jäklans paketet, som - tänka sig! visade sig innehålla ett lasersvärd, kom i hans händer.
Juldagen som brukar vara den bästa i julhelgen var mindre kul, Tudde var dålig och vi åkte mellan Smedby och traditionen bio, och jag hade svårt att riktigt uppskatta mat, trevligt sällskap och bra film.
Annandagen fick vi ta bort Tudde, min älskade vän.
Dagen efter begravde vi honom under vildäppelträdet i hästhagen bland hängbjörkarna.
Hjärtat värker men tanken på att hans liv varit friskt och gott och att han fick sina sista månader som soffhund med långpromenader bland tokgoa dofter hemma hos mamma och pappa får det att värka mindre.
Ingen personlighet så stor som min Tudde som funnits i mitt liv sedan midsommar när jag var 17 år.










Tomten kommer.....





Om man springer när man delar ut alla paket sparar man in några sekunder som man har tillgodo när man sen ska få öppna (detta gäller förståss inte Månstro som redan öppnat 50% av sina vid det här laget)